Anton Oskar Hjelm

Blev 95 år.

Äktenskap med Majlis (Maj Elisabet) Edström g. Hjelm (1924 - 2008)

Noteringar

Från Minnesord i Östersundsposten och Länstidningen i Jämtland:
Anton Hjelm
Vår pappa, Anton Hjelm, har lämnat oss i sorg och saknad, i en ålder av nära 96 år.


Relaterat

Pappa växte upp på en liten lantgård i Ulvsjö, Nyhem, där han bodde tillsammans med sin mor och två systrar. Fadern avled när pappa Anton ännu inte fyllt tre år.

Innan mamma och pappa gifte sig, 6 juni 1943, mitt under beredskapstiden, hade han utbildat sig till plåtslagare på Köpman­holmen och fått sitt mästar­brev. Pappa var en omvittnad duktig yrkesman inom sin bransch.

Tillsammans med mamma skapade han sitt första egna hem på barndoms­gården i Ulvsjö. Där föddes vi systrar Märit 1944 och Agneta 1946.

På hemgården startade han ett eget plåtslageri, som drevs där i några år, tills verksamheten flyttades till Nyhem 1949. Där drevs den vidare med några anställda fram till 1970-talet.

Sedan mamma gick bort för fyra år sedan, bodde pappa i olika perioder hos min syster och mig. För två år sedan flyttade han till Minörgårdens äldreboende i Helsingborg. Där trivdes han mycket bra och tyckte att han fick en utmärkt vård och omsorg, vilket dottern Agneta och svärsonen Yngve som bor i närheten, också kunde få bekräftat vid sina täta besök hos pappa.

Varje gång vi varit på besök på Minörgården, så kände vi glädje över den fina anda som råder mellan personalen och de boende.

Pappa avled litet oväntat under sömnen när han vil­ade efter middagen, som han nyss ätit med god aptit.

Med tacksamhet minns vi barn allt, som han har gjort för oss under årens lopp.

Fostersonen Peter kom 1966 som 10-åring till vårt barndomshem och stannade där tills han var vuxen och bildade egen familj. Peter har många gånger sagt, att han fick ett mycket gott hem hos mamma och pappa.

För att hjälpa oss döttrar att behålla förankringen till hembygden, så lade pappa ner stort arbete vid bygget av våra fritidshus i Ulvsjö. Det första fritidshuset påbörjades 1968 och därefter har det varit byggnationer varje sommar ända fram till slutet av 1990-talet.

Tidigt om morgnarna körde han från Nyhem upp till Ulvsjö, ivrig att komma igång med dagens verksamhet. Så länge han orkade, så hade han alltid planerat och ordnat med vad som kunde behövas vid byggena.

Det är ett redbart hjärta som slutat slå. Vår pappa var mycket mån om att saker och ting skulle vara ordentligt utförda och att ingen skulle känna sig kränkt eller orätt behandlad. Trots att pappa var en tystlåten person, så var han ett föredöme, när det gällde samspelet med andra människor. Han såg i första hand till det goda hos personerna. Det förekom nästan aldrig att han kritiserade någon, men väldigt ofta berömde han deras skicklighet och förmåga.

Med det som grund var vår pappa en allmänt omtyckt person med många vänner.

Han är oändligt saknad!

För familjen genom

Märit

Publicerad 28 juli 2012

Personhistoria

Källor