Sven Pedersson

Hövitsman.

Barn med Margareta Bosdotter

Noteringar

Av Sven Schylberg
HVDSJKLXSAME/E- versionen
2009-03-23

En jämtländsk storsläkt från Kloxåsen i Jämtland.

Den äldste kände ägaren av Hovdsjö är Håkan Jönsson, kyrkopräst i Torsåker, Ångermanland. Han byter 1 augusti 1417 till sig jord i Sillre av Tore Friggesson och överlåter till denne halva Hovdsjö i Jämtland. Av brevet ser vi, att Håkan Jönsson avstått till sina söner Hans och Mickel en och en halv gärd jord liggande i Sillre i Borgsjö socken, vilken jord Håkan för fulla penningar köpt av Tore Friggesson. (MÄU 1417 38) Det förklaras i brevet, att ett jordbyte dessutom ägt rum på så sätt, att Håkan erhållit tre gärder jord i Sillre för vilka Tore bekommit halva Hovd- sjö i Jämtland förutom en häst i Skön till åtta mark, fyra kor till sex mark i samma socken och en gryta i Kärvsta(Stöde) till tre mark. Av säd, som Håkan haft inne- stående i Stöde, Torps och Borgsjö kyrkor, har Tore därtill fått tolv pund korn á två mark pundet. Slutligen har han året därpå erhållit från Sillre en halv läst säd till ett värde av nio mark. Brevet beseglas av Nils Djäkne(skrivare), Uno i Frånö, Asu- ider i Tannö och Aswider i Lyungwik. Den ovannämnda gården låg i Västanå un- der Sillre by(MÄU 1486 101). Västanå upptas i fogderäkenskaperna 1569 - 1590 under Sillre(KA, Landskapshandlingar, Medelpad). Att Håkan Jönsson haft säd innestående i Stöde, Torp och Borgsjö tyder på att denne tjänstgjort i dessa socknar tidigare och att sä- den utgjort hans tionde. Håkan Jönsson är således ägare av hela gården Hovdsjö före år 1417.

På gården återfinner vi den gamla pilgrimsstugan, som är Hovdsjö Släktförenings samlande symbol.

Stugan, som idag står på Jamtli med äldsta årtalet 1424, har ursprungligen stått efter det gamla vägstråket, den.s.k.Kälagatan; Hovdsjögatu, som gick från Fors- Ragundabygden över Håsjö till Revsund. Nils Ahnlund anser det inte omöjligt, att den kan förknippas med den donation sysslomannen Guttorm Helgesson gör 1333 till stugukarlen på Ragundaskogen Loden Toresson, då den skänkta jorden är belägen i Ansjö by inom Hällesjö nuvarande sockengräns gränsande till Hovdsjö. Ahnlund anser, att det inte är uteslutet, att den omnämnda jordupplåtelsen i Ansjö står i förbindelse med vissa tjänster åt de vägfarande efter denna led, Kälagatan.

De hittills äldsta tidigare kända ägarna av Hovdsjö i Revsund(nu Nyhem) i slutet av 1400-talet bar tillnamnet RYSS. Sigurd Ryss nämns som ägare av Hovdsjö 1473. Detta år sålde hans son Sigurd Sigurdsson ärvd jord i Alsen. 1517 "i Ryss". Hans namn möter även i ett rågångsbrev av 1504. Handlingen har visats vara ett falsifikat(Ahnlund,N.) Var låg nu detta Ryss? Vem var nu denne Sigurd Ryss?
Ett dokument i Jämtlands landsarkiv av 1576 berör en ägotvist mellan en Laffrens Olofsson i Diwpä(Djuped) och Sigurdher Ryss om halva Hovdsjö. Sannolikt är den sistnämnde, skriver Bertil Hasselberg, identisk med Siord, tidigare upptagen som släktens stamfader.

Henning Sollied ifrågasätter i artikeln Blixerne av Jämtland denna tolkning.(NST). Han anser, att Siord är identisk med Erik Laurenssons son Sven, en sonsonson till Laurens Sveinsson i Kloxåsen, född omkring 1435 och död 1516. Laurens Sveinsson i Kloxåsen var gift med Margrete Joansdotter, omnämnd 1469 och dot- ter till Joan Sigurdsson i Kloxåsen, omnämnd 1447 och 1465. Fadern är Sigurd Joansson i gården Kloxåsen, som han köpte 1428. Sigurd är död 1447. Laurens Laurensson bodde i Åsan, Näs sn, omnämnd 1516, 1538 och ärvde 1/3 av gården Hovdsjö. Han har sonen Erik Laurensson, som övertog faderns gård i Hovdsjö. Denne var gift med N.N.Sigurdsdotter och har sonen Siord Eriksson/Siord i Hoffdesiöö, nämnd i tiondelängden 1566. N.N. Sigurdsdotter är dotter till Sigurd Sigurdsson, som nämns 1480 med tillnamnet Ryss. Sollieds tolkning innebär, att Hovdsjösläkten kan föras ytterligare några generationer bakåt och ledas ner till Håkan Jönssons tid.

Sigurd Joansson anses vara stamfader för Blixsläkten i Jämtland. Blixsläktens äldste kände medlem är Magnus Blixe, omnämnd 1410(JHD 145). Denne synes vara en av landskapets mest betydande män, då han är en av de fyra, som beseglar all- mogen i jämtlands skuldebrev i Bräcke 1410 till domprosten Jöns Nilsson i Uppsala å domkyrkans och drottning Margaretas vägnar på 600 mark och å landskapets vägnar borgar för att summan inlevereras. De andra som svarar med sigill är Lasse Laurensson, Pål(Pawal) Jönsson och Tillogh i Hållskaven(Hardskagh). Brevet undertecknas också av välboren man Peter Nilsson, Jösse Findssons fogde i Jämtland. 1402 får ärkebiskopen Henrik av Uppsala landet Jämtland i pant av drottning Margareta. Som panthavare blir ärkebiskopen innehavare av den världsliga myndigheten i Jämtland. Även om pantetiden endast sträcker sig över drygt tio år, så får ärkebiskopen och kyrkan en starkare makt över befolkningen i Jämtland. Sigurd Joanson är son till Joan Pedersson , f. 1344, nämnd 1410, bosatt i Sanne, Hackås. Han beseglar brodern Karls köp av gården Solkastadha i Hackås 1394(DN 3;517). Han står som andra namn efter brodern Karl i jämtarnas skuldebrev 1410(DN 16:60). Joan Pedersson i Sanne, Hackås, synes vara son till Peder Nilsson, som levde 1410 och son till Nils Halsteinsson, g. med Kristina Halvardsdotter, dotter till lagmannen Halvard i Jämtland bosatt i Östnår och ägare av Östnår och Våle. Nils Halsteinsson var son till Hallstein Torleivsson, Jämtlands syssloman, verksam år 1300 och död ca 1345.
Halststein var son till Torleif Haraldsson, verksam omkring 1280 och gift med prinsessan Magnhild.

Laurens Sveinsson, född omkring 1435, död år 1516, är son till Svein i Toresås, sannolikt identisk med Sven i Östnår, Hackås sn.
Per Olof Libom, Linköping, (Pilgrimshistorisk avhandling av Per Olof Libom) anser, att Sven är väpnaren Sven Laurensson (tre blad) i Vadstena, gift med Margareta Pedersdotter(Roos) av Ervalla. Margareta Pedersdotter hör på fädernet till en av Norges äldsta och förnämsta ätter. Hennes make Sven Laurensson hör till den svenska lågadeln, enligt Jan Liedgren (Släkt och Hävd 2 1986). Tänkbart är att Svein (Laurens- son) i Toresås(Östnår), Hackås sn, är son till Laurens Jonsson Blix, bror till Magnus Blix. Laurens hustrus namn är obekant. Denne Laurens Sveinsson har hört till en mycket ansedd släkt i Jämtland och tillhör den jämtländska adeln. Laurens bodde på sin gård Kloxåsen i hela 50 år och var en av jämtlands största skinnhandlare och ägare av flera gårdar i landskapet.
Kort före sin död köper han gården Hovdsjö i Revsund av Sivert Sigridsson i Ryss. Detta köp stadfästs av Christian II i ett brev av 16 juni 1517(DN III 1075). Gården Hovdsjö är därför ursprungligen en kronans gård, vilket även framgår av Hovdsjös äldsta dokument från 1417.
Vi bör därför undersöka släktförhållandena noggrannare i denna släkt och se hur de ursprungligen hör samman med gården Hovdsjö och dess äldsta ägare.



Namnet Blix
Blix är ett av de mest utbredda släktnamnen på 1600-och 1700-talen såväl i Sverige som Norge. De återfinns även idag i Jämtland och i Norden. Henning Sollied visar, att de samtliga kommer från gården Kloxåsen i Näs socken, Jämtland.
Namnet förekommer första gången i ett berömt brev daterat 1410,( DN XVI 60), i vilket de mest förnämsta i landskapet uppräknas. Magnus skrivs även Mogens. Måns är det mest vanliga namnet i släkten. Man bör därför kunna utgå ifrån, att de tillhör samma släkt.
Mogens Blix förekommer som ombudsman i en rättegång för lagmannen i Trondheim 1499. Sollied anser, att han kan vara en sonson eller dotterson till den först kände. En tredje Mogens Blix är sannolikt en dotterson till den andre. Först på 1500-talet blir namnet Blix ett släktnamn, något som också sker i andra jämt- ländska släkter som t.ex. hos Skanckeätten från Hackås och Budeätten från Brunflo. 1548 nämns en Eriick Blix som borgare i Trondheim. Erik är också ett vanligt förnamn i släkten liksom Lars, Olof , Jens , Jöns, Sven, Håkan, Hans och Sigurd.
De flesta släktgrenarna visar sig komma från gården Kloxåsen i Näs socken. Ett rikt diplommaterial finns till denna gård.
Blixarna i Jämtland för enligt en dansk-norsk adelskalender ett vapen med en tre rosor belagd bjelke, något vi inte kan spåra i Jämtland. Ett liknande vapen förs av Sigurd Sveinsson i början av 1300-talet(NS 108), enligt Sollied i "Kildekritiske undersökelser om Sudrheimsätten i Norge, där han skriver, att Sigurd Sveinsson förde i sitt sigill 3 nedvända blad belagd bjelke i vapnet. Från mitten av 1500-talet ser vi däremot, att man i anknytning till släktnamnet återger en bild med en blixt, men släkten för även ett annat vapen enligt Norsk Slektshistorisk Tidskrift Bind III, s.61 utgiven av Hans Krag i Oslo 1932. Han uppger, att den nordanfjeldske grenen av släkten Blix från Jemtland i norsk heraldisk mönstring fra Fredrik IV:s regeringstid 1699-1730 för i sin blåa sköld ett hästhuvud i silver med svart betsel, men också fört en tordenkile, dvs. blixt i skölden och andra vapen.

Släkten har således ursprungligen tillhört den jämtländska adeln, som knyts till den stora skinnexport som sker från Jämtland och utgör en ekonomisk grund för den jämtländska handeln under medeltiden. Gårdarnas skatt erläggs i skinn. Det finns i det medeltida jämtländska materialet ett antal adelsmän av inhemsk börd. I ett brev från 1347(JHD 100) talar kungen förutom om ombudsmän och lagmän även om hans handgångne män. De är under 1400-talet icke bönder utan adelsmän. De benämns även hirdmän. De tillhör alltsedan vikingatiden den norske kungens hird. Niklas på Slandrom, hirdmannen Olav Håkansson; Olav i Vestanåker, Nils Eskilsson i Slandrom, Guttorm Dagfinnsson, Olav Pettersson i Höla, Petter Olavsson i Höla, Laurens Djäken, lagmännen Jorund och Halvard, Besse Berdorsson, Gunnar på Vamsta, Olav Salvesson och fogden Martin Sluto är några. De flesta av dem innehar ett ämbete och har av kungen fått vissa privilegier. Vi ser i en grupp av tre brev(24 aug. 1371), hur de handgångne männen utnämns och som Peter Alexandersson i Börön den 14 april 1372 blir kungens troman.(JHD 103) Kungen ger honom Börön som sätesgård. Peter blir befriad från alla skatter och avgifter. De jämtländska adelsmännen får således ej skatteintänkter som i Sverige, utan de är handelsmän och har stark anknytning till den norska kronan. De är således kungens tjänstemän och utnämns av denne och det norska riksrådet. De för alla sigill. Ett annat exempel utgör Kungsnäs i Näs som blir förläning av den norske kungen.(JHD 105).

Fale Burman upptecknar om släkten Blix, att "trenne adelsmän, Skunck, Blix och Budde hade vid en strid brutit sig fram ur en spetsgård och lyckats undkomma halshuggning som Kristian II ämnade dem undergå. Traditionen berättar, att de flydde till Jämtland. Där sades de ha fått sitt tillnamn. Skunck blivit kallad den tappre, Blix den vise och Budde den rike".

Gården Kloxåsen

Den första uppgiften vi möter om Kloxåsen under medeltiden återfinns i ett brev daterat Sunde 21 november 1428(DN III 697). I detta kungörs, att Tivad Olavsson med sin mors samtycke har sålt sin moders gård Kloxåsen i Näs socken till Sigurd Jonsson för 36 jamtska mark(Bull s.84) och en mark i skeytingafé; skötselavgift. Säljaren Tivad Olavsson är son till en tämligen okänd Olav och Helga Tivadsdotter, som bör ha varit änka redan 1418(DN III 637). Hon säljer då halva gården Götatand (Gottand) i Lockne till Olav Joansson och som fortfarande lever 1428. Hon är den med säkerhet förste kände ägaren av Kloxåsen. Namnet Tivad förekommer sällan. Helga bör sannolikt vara syster till Tillog Tivadsson, som nämns 1413, 1418(JHD 159) och 1420(DN VI 384, V 535), sannolikt identisk med jämtlands lagman Tillog, 1412 (DN III 609) och Tillog i Östnår, 1410(JHD 145) 1428, 1435(DN III 693, 730) och dotter till Tivad i Vestanö, Norderön, som levt 1410(DN XVI 60), då som en äldre man. Tivad Olavsson nämns endast 1430(DN III 705). En son till honom synes vara Bengt Tivadsson, som nämns i ett brev 1441(DN III 766). En namnlik Håkan Laurensson blir lagman i Jämtland efter Tillog 1413 och verkar till 1436.
Sigurd Jonsson(Joansson), som köper Kloxåsen 1428 bosatter sig där. Han nämns som ett vittne vid försäljningen av gården Viken i Näs till en Sigurd Vigarsson. Denne synes vara besläktad eller svåger till honom(DN III 763). Han dör 1447, då Sigrid och Gudlaug Sigurdsdöttrar med sina män 2 oktober detta år(DN III 795) erkänner, att de har mottagit sina arvslotter efter fadern Sigurd i Kloxåsen av sina bröder Joan och Halvard Sigurdssöner. Döttrarna får vardera 24 mark. Sigrid Sigurdsdotter är 1447 gift med Martin Torgautsson, identisk med Martin Torgautsson i Östanår/Östnår i Hackås sn/. Han nämns i många brev från mitten av 1400-talet. Hans släkt återfinns på Östnårsgården, som har en synnerligen intressant historia alltsedan 1300-talet(Jon Parter och sockennamnet Hackås/Sven Schylberg/). Enligt den lokala traditionen låg gården på åsen öster om ån före digerdöden. Den skall under medeltiden brunnit ned och efter branden flyttats till den plats, där den finns idag. En liknande brand inträffade 1921, då granngårdarna i Billsta brann ned. Till Östnårsgården, även benämnd Fridzstadum, knyts lagmannen Halvard, 1303 och hans dotter Kristina gift med riddaren Nils Halstensson. Kristina Hal- vardsdotter är av en rik och förnäm släkt i Jämtland med gårdar i Hackås; Östnår och Våle samt Häggen i Oviken.( 1348 JHD 72, Häggen 1348 JHD 74).
Gudlaug Sigurdsdotters man Andres Toresson är möjligen den, vars släkt knyts till Djule, Side, Böle och Björnön(DN III 686, 692, 709 XIV 71), men även Sillre i Borgsjö och således en son till Tore Friggeson, som köper halva Hovdsjö 1417.
Bröderna Joan och Halvard Sigurdssöner synes ha bott samman på gården Klox- åsen. I ett brev daterat 9 november 1449(DN V 530) upplåter Torkel Jonsson, bosatt i Hälsingland alla sina fordringar på denna gård till dem. Torkel bör då ha hört till Tivad Olavssons släkt. I ett brev från 30 mars 1456 säljer Halvard sin halva del av gården till sin bror Joan för 44 jämtska mark(DN III 833).
Halvard är 1465 vittne i ett av broderns utställt gåvobrev(DN III 870). I ett brev från 1488(DN III 964) nämns en Sigurd Halvardsson i förbindelse med ägarna av Kloxåen och Östnår. Sannolikt är denne en son till Halvard.
Joan Sigurdsson blir som nämnt 1456 den ene av ägarna till Kloxåsen. På gården utställer han 10 augusti 1465 ett gåvobrev till sin dotter Margrete Joansdotter och hennes man Laurens Sveinsson, i vilket han ger henne halvparten av all sin egendom i jordagods och pengar förutom de 30 mark, hon tidigare fått i hemgift.
Förutom Margrete har Joan Sigurdsson en son Vigar Joansson, som dog som barn, sannolikt redan före 1465 och en dotter, vars namn vi icke känner och som dör före 1510. Hon är gift med en Olav(Olov) i Viken(Näs sn), som hon får två söner med. Detta framgår av ett brev daterat 14 april 1510(DN XIV 233) i vilket Margrete Joansdotter i Kloxåsen kungör, att hon av sina systersöner Sten och Sigurd Olavssöner mottagit ett kvarnställe, en notvall i bäcken i Viken och 3 mark i pengar för det krav hon hade på dem i arvet efter avlidne brodern Vigar (JHD 331). Hon är tveksam om vem arvet rätterligen tillhör, varför hon ger pengarna till Gudsberga kloster i Husby sn i Dalarna. I ett annat brev av samma datum (DN XIV 234) bekräftar bröderna överenskommelsen på denna gård.
Laurens Sveinsson, som efter sin svärfar måste ha ägt flera gårdar förutom hela Kloxåsen, bodde där i över 50 år. Han synes ha varit en av de rikaste och mest betrodda männen i Jämtland. Han nämns i en mängd diplom som lagrättsman, vittne och i en mängd brev med sitt sigill( DN XIV 157, 168, III 964, XIV 316, XIV5, III 1046,XIV 236, 237, 240, 248 och 253). Stora egendomsköp vittnar om stort välstånd, som sannolikt kan hänföras till, att han är en av de större skinnexportörerna i Jämtland. Skinn är jäm- tarnas viktigaste exportartikel. Skatten erlades i skinn. Skinnhandeln skaffade dem pengar och gör det möjligt att köpa varor från utlandet. I Erik av Pommerns rättarbot från 1420 utgör skinn det viktigaste betalningsmedlet och anses ha varit det sen äldre tid. Visserligen anges i den överenskommelse, som kom till stånd 1303 mellan jämtar och norska kronan, att korn och smörtionde utgjorde en väsentlig del. En viss förskjutning sker under 1400-talet. Jakten på älg och andra djur, som ger mat till den dagliga hushållningen är viktig, men vi ser i diplomatariematerialet att handel med älggårdar förekommer. Bull(Fornvårdaren 1927, s.156) anser dock, att den jakten är i en helt annan klass än jakten på hermelin och mård, ekorre, varg och andra djur med värdefulla skinn. Det framgår också av de norska tullhandlingarna till England. Av köpebreven ser vi också att kontanta pengar spelar en stor roll i Jämtland. Den ena gårdshandeln efter den andra görs upp i pengar, jamska mark eller silver.
Laurens tillhör en framträdande släkt i provinsen, men hans närmare släkt känner vi icke. Vid hans första gårdsköp är det dock en omständighet, som ger en antydan om detta. I ett brev utställt i Bergen 24 maj 1470(DN XIV 107) kungör två av hans vänner, att Joan Gregorsson, som låg på sjukhuset där, erkände att han av sin vän Sigurd Arnulfsson hade uppburit 40 jamtska mark för gården Skute i Näs socken i Jämtland, som Sigurd hade sålt för honom till Svein i Toresås och Laurens i Kloxåsen. I själva köpebrevet på gården, som också finns bevarat av den 26 mars 1471(DN III 889) kungör den nämnde Sigurd Arnulfsson, att han för sin vän Joan Gregorsson hade sålt Skute till Laurens i Kloxåsen för 43 mark. Här nämns Svein i Toresås icke. Det kan betyda, att han varit Laurens far och, att denne dött i tidsrummet mellan de två brevens tillkomst. Vad Skute angår, sägs det att Sigurd Arnulfsson själv har ägt halva gården, men sålde sin andel till Gregor Sigbjörnsson, Joan Gregerssons far enligt brev av 19 februari 1441(DN VI 487). I ett brev daterat den 10 april 1477 erkänner han, att han emottagit 4 alen kläde och en gryta som ersättning(sone) för sin arvsrätt till gården. I ett brev 1533 sägs det slutligen, att hans söner Nils och Joan Sigurdssöner uppburit 2 mark av en av Laurens söner för sin arvsrätt(DN XIV 725). Skute blir sedan liggande under Kloxåsen och nämns icke mera som egen gård.
Laurens Sveinsson köper också enligt brev av den 9 augusti 1514(JHD 360,DN XIV 256) gården Berge i Lockne socken av Nils Olavsson för 100 mark silver. Slutligen köper han kort före sin död gården Hovdsjö i Revsunds socken av Sivert Sigridsson i Ryss. Denna försäljning stadsfästes av Christian II i ett brev av 16 juni 1517 (DN III 1075). Gården är därför en kronans gård.
Laurens avlider i början av året 1516. Han är då i 80 års åldern. Han har 9 barn, 4 söner och 5 döttrar. En av sönerna, sannolikt den äldste, dör före fadern, men har flera barn. I ett brev av den 9 juli 1516(DN XIV 263) kungör Laurens döttrar, att deras bröder har gottgjort dem arvet efter fadern med 5 mark i pengar till dem vardera. Alla döttrarna är gifta. Deras män nämns icke. Vi känner dem ej med säkerhet. Laurens Sveinssons gårdar blir först år 1528 skiftade mellan hans söner och sonsöner. Barnen är följande:
I.Ingeborg Laurensdotter i Bjärme, Näs, 1516. Hon eller systern Lucia synes ha varit gift med Jens Andersson i Bjärme. Denne Jens är sannolikt en son till Anders Ketilsson i Bjärme, 1494 - 1531, gift med Kerstin Jensdotter av Billstaätten. Anders Ketilsson är son till Ketil Jonsson Bjerme, 1433-77, son till Jon i Bjerme. En broder till Jens synes vara Erik, som blir prost i Jämtland och bosatt i Oviken. Carl Wangby, som skrivit en intressant avhandling om prosten Erik Andersson, antyder, att denne enligt Bull och Hasselberg skulle kunna vara en son till Anders Ketilsson i Bjärme. Olof Holm är av annan uppfattning. Mycket talar ändock för att prosten Erik Andersson är en broder till Jens, bl.a. att denne kom att studera i Rostock, där även hans släktingar från Billsta tidigare hade studerat liksom förbindelserna med Kungsnäs och Hamar.
Anders Ketilssons hustru Kerstin är syster till Ingrid, gift med brodern till Anders, Jens Ketilsson, bosatt på gården Billlsta i Hackås. Systrarna har även en syster Karin gift med Per Kämpe i Hälsingland och en bror, biskop Karl Jensson i Hamar.(Schylberg JÄMTEN 1993) Fadern är Jens Karlsson, broder till riddaren Örjan Karlsson i Hov, Hackås, sannolikt gift med en dotter till Karl Pedersson på Solkastadha i Hackås, d. 1430.(”hic iacet Carolus MCDXXX die S:t Sopiae”)(JHD 2251438)(nuv.Hov
2). Fadern till Örjan och Jens är kyrkoherden Karl Örjansson i Hackås, d. 1434. Denne köper Våle i Hackås 1427.
Gravstenen efter denne berättar “Hic jacet Carolus Georgii haere de Håff et Billstad etc. qui obiit A:a 1434.die.” Denne är således ägare till gårdarn Hov(nuv Hov 1) och Billsta. Systrarna tituleras hustru Ingrid och hustru Kerstin, vilket ger en antydan om, att de tillhör adeln. Hustrun till Jens på Billsta synes vara en dotter till Torsten Skeldulvsson på Kungsnäs i Näs, men med säte på gården Koferstad på Toten, nära Hovs kyrka i Hamar, där sedermera Karl Jensson blir biskop.(JHH I,s.304).
Det är att märka, att vapnet på Billsta grenen är spegelvänd och en slags förenkling av riddaren Nils Hallstenssons vapen. Vi påminner oss, att Nils Hallstensson var gift med Kristina Halvardsdotter, dotter till lagman Halvard, ägare av Östnårsgården och Våle i Hackås.
DN XIV 604. Dessa är granngårdar till Billsta och Hov. I brev från 1438 uppräknas som Karl Pederssons barn Peder, Örjan, Erik, Jens och Olav. Det är att märka, att i brevet står söner och mågar, vilket tyder på att några av barnen ej är Karl Pederssons utan ingifta med döttrar till honom. Karl Pedersson är ägare till gården Solkastadha, nuvarande Hov 2, medan den andra Hovsgården, som gränsar till Billsta har beteckningen Hov 1, där riddaren uppges ha bott. Den enda kunskap vi har om Karl Pedersson är hans köp av gården Solkastadha år 1394, undertecknandet av skuldebrevet 1410 och texten på gravstenen 1430.
II. Lucia Laurensdotter i Bjärme, 1516.
III. Margrete(Margit) Laurensdotter i Gällsta på Norderön, 1516.
IV. Katharina Laurensdotter i Valla på Frösön, 1516.
V. Sigrid Laurensdotter i Optand, Brunflo, 1516. Gift med Gudmund Jonsson i Optand, där släkten kan följas vidare. Sonen Lasse Gudmundsson synes ha haft minst två söner, Carl och Gudmund Lauritsson. I rannsakningsprotokollet för 1613, anser rätten, att deras gård bör delas i två gårdar. Carl bör svara för 3 tunnor och Gudmund för 2. Arrendet för gården blir 7 ½ mkr 7 skilling. Olof Gudmundsson, son till Gudmund Lauritsson, är tolvman och blir en av jämtlänningarna som undertecknar fredsdokumentet vid freden i Brömsebro 1645.

I 1676 års jordebok är Gudmunds gård öde, men 1683 upptas denne ånyo som ägare till gården, liksom Lars Persson, son till Peder Larsson 1645 och ättling till Gudmund Jonsson som de största jordägarna i Optand. En intressant person i denna släkt är Sven Olofsson/Olsson, f. 1822. Sven var en stor humorist. Frikyrkorörelsen har haft ett starkt fäste i Optand alltsedan 1850-talet. Genom Sven Olofsson kanaliserades den jämtländska baptismen kring Östersundsområdet. 1856 döptes han som den förste på baptistiskt vis i Storsjön. Sven Olsson var farfarsfar till Olof, Märta och Erik Svensson i Optand. Vi kan således följa denna släktgren fram till nutiden. Den nuvarande ägaren av gården är f.disponenten på Gusta i Brunflo Ivar Svensson. (Brunflobyg den Årg. 54, 2003).


Optandsgrenen, Brunflo

Sigrid Laurensdotter gift med Gudmund Jonsson
_____________________________________________
!
Lasse Gudmundsson
______________________________________________

! ! !
Lars Laurentsson Carl Lauritsson Gudmund Lauritsson
! !
Peder Larsson,1645 Olof Gudmundsson,
! Tolvman 1645
Lars Persson !
!

*****************





VI. Svein Laurensson är död före fadern. Med sin hustru, som är från gården Månsta i Näs har han minst tre söner. I ett brev av den 2 februari 1528(DNXIV 613) kungör Sveins bröder, att de har skiftat arvet med sin brorson Olof Sveinsson och dennes bröder, och att det då tillfallit dem Berge, 5 skinn, Yttergården i Skute, 2 skinn; en tredjedel av Hovdsjö och Torkilsmyr.
År 1536 köper Olof tillsammans med sina farbröder Laurens och Karl hälften av ett fiske i Hovdsjö av Olof Pedersson i Opne(Ope,Brunflo sn av Skanckeätten) och hans syskon för 6 mark(DN XIV 748). Gården Berge i Lockne blir denna släktgrens sätesgård. I ett brev av 1 februari 1546(DN XIV 826) erkänner Olof och hans bror Jens Sveinsson i Berge, att de har uppburit 6 mark av sina släktingar Morten, Olof och Per Torstenssöner i Månsta i arv från deras modersgård Månsta i Näs. Fadern är Torsten Ketilsson, f. omkr.1490, ägare till Månsta i Näs sn. Han är son till lagrättsmannen Ketil Olofsson, f.omkr. 1450, boende på Månsta 1 och gift med Radgerd Mårtensdotter, dotter till Mårten Thorstensson på Månsta, son till Thorsten Skeldulfsson, ättling av Skeldulf Botolfsson, boende på Månsta 1347. Släkten återfinns på denna gård än idag. Ägaren heter idag Torsten Sköldulf. Gården är Sveriges äldsta släktgård.
(I nor diska bondehövdingars land, Månsta nr 1, Näs socken. Anor och minnen. Svenska släktgårdar genom ekler av Sigurd Örjanssgård.), (Löberg,Lars,Torstein Skjeldulvsson og hans närmaste slekt. Christiansen, Per Reidar:Slektskapet mellom Torstein Skjeldulvsson og Morten i Månstad. Norsk Slekthistorisk Tidskrift. Bind XXXIX)
Olof Sveinsson lever ännu 1553. I ett brev år 1553(DN XV 634) kungör 6 män, att förlikning skett mellan honom och Olof Jonsson i Berö(Börön), Lockne sn angående en myr på Bergeskogen, sannolikt den tidigare nämnda Torkilsmyren, som den sistnämnde ansåg sig ha hävd och arvsrätt till. Vittnena intygade, att myren varit pantsatt, men nu var inlöst av Laurens i Kloxåsen, varvid Olof Sveinssons egendomsrätt till den blir fastslagen.
Laurens(Lasse) Olofsson i Berge nämns i brev år 1559, 1562, 1572 och i tiondelängden för år 1566 jämte Marit och Kerstin Olofsdöttrar. De säljer år 1572 med sina mäns samtycke en fjärdedel av östgården i Berge(JFT III, s 119). Sannolikt är de Olof Sveinssons barn. I ett brev av den 7 september 1562 (DN XVI 702)erkänner Kjell i Opne(Ope) att han sålt hälften av ett fiske i Gedsjöån i Hovdsjö till Lasse Olsson i Berge och Erik Olsson i Kloxåsen för 20 mark. Det rör sig sannolikt här om den andra hälften av det tidigare nämnda fisket. I länsräkenskaperna från början av 1600-talet nämns bland brukarna en Jens Laurensson i Berge. Han är son till Laurens Olofsson. År 1632 får vi upplysningar om, att Berge är salige herr (Kyrkoherden) Peder Anderssons (Drake) i Brunflo arv. Vid Lockne skatteting år 1572 beseglar herr Anders i Brunflo ett köpebrev, varigenom Märit och Kerstin Olofsdöttrar med sina mäns samtycke försäljer Östgården i Berge, Lockne sn(DN 15n.667, 673, 682, 701, 728, 732. JFT Bd 3, s.119). Sonen till herr Anders Peder Andersson, 1581-1628, är gift med Anna Olufsdotter. Efter hans död ingavs till danska regeringen en supplikatz om skydd för gården Berge, som var kyrkoherden Peder Anderssons "rette uförbrötne odel", som man ville avhända honom.(Härnösands Stifts Herdaminne I, s.155 f.)

Bergegrenen, Lockne
Svein Laurensson g.m. en dotter till Torsten Ketilsson i Månsta, Näs sn.
!
-------------------------------------------------------
Olof Svensson - Jens Svenssom
!
--------------------------------------------
! ! !
Laurens Marit Kerstin
! ?
Jens Andres Peder Andersson(Drake)



VII.Laurens(Lasse) Laurensson i Åsan är 1516 bosatt på gården Åsan i Näs socken. Han nämns senare i ett antal brev som lagrättsman, vittne och sigillbeseglare (DN XIV 393, 444, 560, 674, 715, 744, III 1153). År 1528 blir Laurens Sveinssons gård skiftad mellan arvingarna. Vad sonsonen Laurens ärver sägs icke uttryckligen, men det synes ha varit delar av Kloxåsen, Skute och Hovdsjö, möjligen också Åsan, om han icke var ingift i denna gård. Laurens gör ett sk

Personhistoria

Källor